Förr eller senare exploderar jag, John Green

Avslutade förra recensionen med att skriva att ”glöm inte bort att ha näsdukar inom räckhåll”. Jag är rädd att det gäller även denna gång. Även om jag snarare bröt ihop i gapskratt…

En romantisk ungdomsbok om tonåringar som har cancer, kan det vara nåt? Efter ett kapitel tog jag mig en allvarlig funderare på det. Men, faktiskt!

Hazel vet att hon aldrig kommer att bli frisk. Även om hon just nu känner sig ganska okej. Hennes mamma är orolig för att Hazels cancerdiagnos ska göra henne deprimerad, så hon tvingar Hazel att gå på möten med en måttligt uppiggande stödgrupp för unga med cancer. En dag dyker Augustus Waters upp där. Han är friskförklarad från sin cancer i benet, även om benet är borta. Han börjar uppvakta Hazel något alldeles enormt. Hazels och Augustus galna korta kärleksromans tar dem bl.a. till Holland. De är på jakt efter en författare, för de måste ta reda på det riktiga slutet till Hazels favoritbok innan det är för sent. 

Det är inte så vansinnigt sorgligt ändå, bara ibland. Sidorna fyllda med humor och värme. Hur fyller man bäst ut den tid man har kvar? Särskilt när man vet att den är kort. Mycket fin bok, rekommenderas varmt! Och en mycket bra sak, den kommer på film under året! Kanske under sin engelska titel ”The fault in our stares”, så håll utkik!