Mississippi, Hillary Jordan

Detta får bli en kort recension, för klockan är mycket. Vilket är synd, för detta var en synnerligen intressant tragedi. Väldigt långt från gulligullet i Lilla huset på prärien. Hade inte alls tänk ta mig an just denna, men ibland blir det bra trots att man bara grabbar tag i första bästa i bokhyllan.

Vi befinner oss i ett lerigt Mississippidelta, strax efter andra världskriget. Hit har Laura tvingats flytta med sin man Henry och därmed överge sina vänner, sin familj och sitt bekväma stadsliv i Memphis. Detta för att maken ska uppfylla sin egen dröm om att ha en egen gård. Vad Laura vill är inte särdeles intressant i sammanhanget. Tycker han alltså.

Laura är så olycklig. Hon tvingas dessutom passa upp på sin mycket otrevlige svärfar. Men så kommer Henrys charmige bror Jamie kommer hem från kriget i Europa. Ett kapitel i en annalkande katastrof tar sin början.

Det blir inte bättre av att Jamie blir god vän med Ronsel, en annan hemvändare från kriget. Som råkar vara svart och son till en av Henrys arrendatorer. Vilken inte accepteras av omgivningen vid denna tid. Något som åtminstone Ronsel är fullt medveten om. Han blev snarare chockad i Europa av att de vita europeiska kvinnorna inte hade några problem med hans hudfärg.

Det här är en nattsvart historia, men väldigt engagerande och tankeväckande. Det är författarens debutroman och den har vunnit ett flertal priser. Välförtjänt tycker jag, det är stark samhällsskildring om rasism i den amerikanska södern.