Jackson, Mississippi i början av 60-talet. Skeeter kommer tillbaka till sitt societetsliv och sina vita rika väninnor efter sina studier. Hon vill inte gå tillbaka till sitt gamla liv med bridgespel och tebjudningar utan hon drömmer om att bli författare. Hon får ett jobb på en lokaltidning som går ut på att ge hushållstips. Skeeter, uppväxt i vit familj där hushållet sköttes av ett svart hembiträde, kan ingenting om hushållsarbete. Hon får lov att ta hjälp av sin väninnas hembiträde Aibileen.
En vänskap utvecklar sig, något som egentligen är otänkbart mellan en vit och en svart kvinna i amerikanska södern vid denna tid. Tillsammans får de idén att intervjua svart hemhjälp för att visa deras verklighet i de vita familjernas välputsade hem. En mycket farlig idé som måste hållas hemlig. Till en början är det svårt att få ihop tillräckligt många som vågar berätta trots Skeeters löften om anonymitet. Men så eskalerar konflikterna mellan svarta och vita, Martin Luther Kings marsch sprider hopp och orättvisorna i samhället blir allt svårare att acceptera.
Till slut har Skeeter tolv röster som berättar. Om hur det är att uppfostra någon annans barn och inte hinna med sina egna. Om de vitas oro för smittor som enbart svarta skulle bära på varav frågor om hygien går till absurdum. Om raslagar som går så långt att en svart person inte kan få hjälp på ett sjukhus för vita, eller ens gå till samma affär eller bibliotek. Om långa fängelsestraff för de mest simpla brott… Och så vidare och så vidare. Men det finns också positiva berättelser från dem som vittnar om respekt och hjälp från sin arbetsgivare.
De vita som figurerar i berättelserna är Skeeters närmsta vänner. En vänskap som förändras dramatiskt allteftersom att Skeeter börjar ha en annan syn på saker och ting än de andra och också agerar därefter.
Man vill inte tro att detta hände i USA på 60-talet. Det är ändå i en ganska sen tid. Det är intressant att läsa författarens efterord. Då förstår man att hon hämtar bitar av historien från sitt eget förflutna.
Blir nyfiken på vissa andra böcker som nämns i denna bok, däribland Margret Mitchells ”Borta med vinden”. I Niceville klankar man ned på ”Borta med vinden” ordentligt eftersom man menar att den speglar en idyllisk värld som enbart beskrivs ur de vitas perspektiv. Harper Lees ”Dödssynden” är däremot uppskattad.
Niceville – Läs den! Vissa böcker blir man mer upplyst av och detta är en sådan bok. Det går dessutom inte sluta läsa när man väl börjat, den är så intressant.
Niceville, Forum bokförlag 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar